Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.

Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.

Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.

Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.

Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok

Prylhörnan: Min feta ryska docka

Äntligen har jag fått en riktig rysk docka, med massor av gubbar i varandra. Den består av ett titotal lager, minst. Dockorna är så tunna att just den här dockan inte växer på höjden utan på bredden. Den minsta dockan, längst in, är verkligen svår att placera. Precis...

read more...

Prylhörnan: Mariannes dopslev i trä

När jag döptes fick jag en servettring och en äggkopp i silver med mitt namn på. Nuförtiden brukar man väl få en sparbössa, en fotoram eller något annat i tenn. 1924 fick Marianne en träslev med några målade ankor och sitt namn på handtaget.

read more...

Prylhörnan: Matchande korallhalsband

Det här är ett korallhalsband som har funnits med i alla tider. Och helt plötsligt dök det upp ett par örhängen som matchade halsbandet. Var kom de ifrån? Det vanliga är ju att saker försvinner, inte att de dyker upp. Men visst gör de sig bra ihop. Nu gäller det bara...

read more...

Prylhörnan: Min barndoms trätavla

Jag har alltid funderat över varför ungen på bilden är så himla glad, speciellt när han ser en humla komma flygande. En humla som kan brännas. Jag har aldrig sett en unge vara glad när det kommer en humla eller ett bi flygande. Eller knott eller mygg eller flugor...

read more...

Prylhörnan: Under palmens skugga

Under palmens skugga och mammas trygga blick, leker barnen med sin docka. Ja i alla fall hon till höger, han till vänster verkar klaga på att han inte får vara med, eller på att han inte har något att leka med. Han drar i mammas tygstycke, det enda hon har för övrigt...

read more...

Prylhörnan: Kung Tut som brevpress

Det här är Tutanchamons dödsmask i guld, fast en liten kopia från 1966 i någon tung gulmetall på en marmorbit. Den är väl egentligen en brevpress, fast den mest har stått i ett fönster och sett tiden fly förbi. Ett tag stod den bredvid ett litet eiffeltorn och ett...

read more...

Prylhörnan: Höganäskrus fyllda med färg

Höganäskrus, har jag förstått, är något speciellt för många. Och så här på äldre dagar kan jag förstå det, de är tidlöst vackra. Men så har det inte alltid varit. Jag kommer ihåg när jag i ung ålder flyttade in i min första lägenhet, och vi skulle måla om taket. Vad...

read more...

Prylhörnan: Dockorna ska käka

Helt plötsligt vimlar hemmet av dockor från hela världen. Här är det två etiopiska kvinnor som satt sig ner i sina traditionella shammor, klänningar, antagligen för att äta en traditionell måltid med skumgummibröd (Injera) och stark köttgrytesås (Wott). Till det kan...

read more...