Ur våra dockgömmor plockar vi idag de här två dansande skönheterna från Spanien. Jag tror att om jag bara tittar tillräckligt länge, så kommer jag att få se dem dansa.
Och jag tror att de dansar gudomligt.
Ur våra dockgömmor plockar vi idag de här två dansande skönheterna från Spanien. Jag tror att om jag bara tittar tillräckligt länge, så kommer jag att få se dem dansa.
Och jag tror att de dansar gudomligt.
Den där rosa har Jenny och jag bråkat om, vems den var. Den är väldigt vacker för en liten tjej.
Aha! Då vet vi alla vart hon dansar vidare… Snart på en hylla nära dig.
*skratt* Jag skulle just skriva att “den där rosa tror jag är Jessicas, men jag har alltid önskat att den var min”. Uttröttningstekniken eller sanningen? Du kan vara ganska envis när du vill, Jessi:)
För övrigt, vad är felet med den röda egentligen?
Den röda minns jag inte alls. Men undrar var björnskinnssoldaterna tog vägen. Vi tjafsade om dem ända fram till de försvann. Men på slutet var det kanske mest “hehe, jo, fast den svarta var ju min – inte för att det är viktigt! Men den var min.” “Hehe, nej, den vita var din, inte för att det spelar nån roll! Men den svarta var min.”
/Envis
Den röda är nog min!