Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Mormors dagböcker tar form.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
Lördag den 11 maj 1918. Hela tiden pratade vi om mat – förstås.
Ack, om det ville bli regn ändå!! Vad det behövs väl. Så innerligt väl!! När vi gå utåt landet, se vi, hur sprucken jorden är, hur genomtorra vägarna, dammet står som en sky, och alla stackars små knoppar riktigt jämra sig efter vatten. Likaså höstsäden. Ack, Om Gud...
Söndag den 5 maj 1918. Må tro, att jag fick dopp!
Må tro, att jag fick dopp! På morgonen uppvaktade mig Naemi med riktigt ljuvligt kaffe och kakor, sockerkaka och vetebröd, som dagen förut anlänt hemifrån. Och i present av tant fick jag en nybakad, jättelik vetekrans, och av Eric en stor härlig tårta, så nog blev det...
Måndag den 22 april 1918. Ödet ville väl inte.
"Våren är kommen! På sina kransar ängarna binda, himlen är blå!" Så komma studenterna i sina vita mössor i morgon att sjunga på Skansen. Hälsa den glada, vackra, ljusa våren. Den välsignelsebringande och varma tiden, då trädens och blommornas knoppar svälla och slå...
Lördag den 20 april 1918. Fullkomlig rusning till skoaffärerna.
Tänk, att nu har Naemi och jag verkligen hyrt ett piano. Trots dyrtiden. Vi tycka, att nu ha vi sannerligen saknat ett länge nog, och när vi så fingo tag i ett acceptabelt för 15 kronor, så tog vi det. Man får spara in på något annat. Karameller t.ex. Om man bara...
Söndag den 14 april 1918. Jag låg i sängen och spelade.
Jag tänkte så säkert, att jag skulle taga mig tid någon gång i förra veckan och skriva i dagboken, men därav vart intet. Men nu, före middag på söndag, då tiden alltid blir så lång, skall jag väl passa på att omtala resan till Vigbyholm förra lördagen och söndagen....
Fredag den 5 april 1918. Dyrt och svårt att få allting nu.
April, april! Du nyckfulla, än glada, än sorgsna månad. Bäst som solen strålar, seglar där upp ett moln, som snart urladdar sig och förvandlar allt till drypande grått och vått. Min födelsemånad! Att tänka sig, att vid nästa månads ingång, har jag fyllt 23 år! Oh, den...
Söndag den 31 Mars 1918. Naemi lyste med sin frånvaro.
På Långfredagen voro Naemi och jag bjudna till Maja på middag. Först skulle vi gå i kyrkan på förmiddagen, men då vi nekats tillträde till två kyrkor på grund av att de voro fullsatta, gingo vi istället på en promenad utåt Norra kyrkogården, och sågo på gravarna....
Torsdag den 28 mars 1918. Avskedskolifej för Ebba Widmark.
Ja, i lördags morse reste lilla morsan till Norrköping. Naemi och jag följde henne till stationen förstås, och vi måste stiga upp klockan 6 för att mamma skulle få biljett, för nuförtiden är det ju nästan omöjligt att resa någonstans för det är så fullt med folk på...
Fredag den 22 mars 1918. Jag kan helt enkelt inte låta bli.
Jag har allt blivit bra lat med att skriva i min dagbok på sista tiden. Men nu är jag alldeles ensam hemma en stund, så nu skall jag passa på att nedskriva den sista tidens händelser. Lilla morsan är fortfarande kvar hos oss, men i morgon bittida lämnar hon oss,...
Onsdag den 13 mars 1918. Vi styrde sen kosan till Stadshotellet.
Lilla, kära mamma kom i lördags kväll. Vi voro förstås och mötte henne vid stationen, och knogade på alla hennes reseffekter hem, som de värsta stadsbud. Vid framkomsten bullades det upp smör och bröd, kallskuret, stekt fisk, potatisbullar och fläsk, och gissa, om vi...
Fredagen den 8 Mars 1918. Vi måste dit och rädda äran.
Det är otroligt!! Fullkomligt otroligt. hur fort tiden går! Tänk att idag är det faktiskt den 8 mars. Innan vi hinna blinka, ha vi full vår! Ack, hur gudomligt härligt det skall bli. Bara den inte flydde så fort! Nu tror jag det är väl en minst fjorton dagar sedan jag...
Tisdagen den 28 februari 1918. Jag skulle försöka äta mig riktigt mätt.
Nu måste jag absolut komma med den gamla dagboksfrasen igen "De' ä' hemskt va' tiden går!" Rent av alldeles fruktansvärt! Och nu måste jag tala om, att vi på tisdag i förra veckan fick det glädjande telegrammet "Kommer ikväll, pappa". Som Naemi hade kvällslektioner...