Johan Albert Boudin var född i Örebro den 15 Mars 1856 och avled i Byn, Sulvik, den 12 februari 1912. Han härstammade från Selaön i Mälaren och var av soldatsläkt.
Johan Albert hade fått en god skolunderbyggnad i Karolinska skolan i Örebro men som föräldrarna voro fattiga fick han ej tillfälle att fortsätta fram till studentexamen utan måste söka sig plats som handelsbiträde för att kunna försörja sig.
Till en början erhöll han plats bakom disk i Örebro, för att sedermera hamna vid Liljedals glasbruk i Wärmland där han på sin tid anställdes som handelsföreståndare. Från Liljedal kom min fader på 1860-talet till Patron P Bengtzon på Lillevik, vilken vid denna tid var en förmögen och framgångsrik affärsman. Även här anställdes min fader som föreståndare för Bengtzons diversehandel vilken drevs i samma fastighet i Sulvik där poststationen i Sulvik senare låg.
Denna tid kunde nog en dylik rörelse med mera skäl än nu kallas diversehandel, ty genom det fördelaktiga läget vid Sulviks lastageplats var Bengtzon i tillfälle, att från Göteborg och andra orter, hemtaga sådana varor som spannmål, salt, järnvaror, för att ej nämna brännvin som denna tid fick försäljas i handelsbodarna och vilka varor upplagrades i Bengtzons magasin för att sedermera i större eller mindre partier försäljas, dels till allmänheten dels till handlande från mer avlägsna orter.
Jag minns hur min fader omtalade att folk ända från Norge på vårarna brukade komma till Sulvik för att köpa spannmål. Hos Patron Bengtzon kvarstannade min fader till ungefär 1866 då han började bygga den bostad varest jag och alla mina syskon sedermera såg dagens ljus.
Den 1 November 1867 blev min fader gift med Britta Olsdotter från Ränkesed, hemmansägaredotter och född på Röse i ovannämda hemman den 31 December 1841. Mina föräldrar hade 7 barn, 6 gossar och en flicka.
Mina föräldrar voro av mycket olika lynne, under det att min fader var av ett glättigt sinnelag, var min moder tungsinnad, vilket nog hade sin rot deri att hon, under mina uppväxtår, sällan var riktigt frisk, då däremot min fader hade en särdeles god hälsa. Mammas ohälsa och Pappas ganska opraktiska läggning gjorde att hemmet ej blev som det kunnat och bort vara. Då vi alla, sånär som den yngsta, var gossar, kan man förstå att min moder ej hade den hjälp med hushållets skötande som hon kunnat hava ifall någon av oss äldre varit flickor ,och då min fader ej var så särdeles framstående ekonom, så torde de ekonomiska förhållandena ej varit sådana att de tillåtit allt för mycket anlitande av främmande hjälp.
Att märka är att vi aldrig saknade vårt nödtorft, men ordningen kunde ha varit bättre. Min fader som sedan han slutat sin plats hos Patron Bengtzon började egen affärsrörelse, slutade helt plötsligt upp med denna omkring 1875, utan att han på minsta sätt var på obestånd, utan av fri vilja därför att han tyckte att det ej lönade sig bra som han under Bengtzonska tiden var van.
Början av 1870-talet var ju också en kristid i Värmland. Min fader skulle säkert gjort klokt i att ej sluta med affären, men han saknade uthållighet ooh blev lätt otålig. Det är i detta fall som jag vill påstå att min fader var opraktisk, ty i andra fall kunde han vara tvärtom. Således skötte han under långa tider ladugården, mjölkade och på annat sätt hjälpte till då vi var utan tjänsteflicka, men detta var i hög grad överkvalificerad arbetskraft och han skulle, om han koncentrerat sig på affärerna, kunnat vara till mångdubbelt större nytta för hemmet.