Om du kunde se, ett så förtjusande begoniaträd som nu ståtar på bordet bredvid mig. så glansiga, mjukt gröna blad och sådana små söta, rara, skära blommor. Det låter nästan prosaiskt att tala om att jag idag lyckades komma över den i Centralsaluhallen för 4:50. Otroligt billigt i dessa tider! På Birger Jarlsgatan ta’ de 10 och 15 för samma exemplar.
Tänk ändå vilka tider vi leva i! Att nu ha fått uppleva kejsaren av Tysklands abdikation!! Men vi ha blivit så härdade nu under kriget, så att ingenting egentligen gör intryck på oss längre. Stackars den väldige stolte kejsarn!! Han lider nog outsägligt i dessa dagar. Att först få se Tyskland besegrat efter 4 års oavbruten, modig kamp och sedan få vika från sin tron för framstormande socialister! På sätt och vis känns det nog som en lättnad att få draga sig tillbaka, men sinnet, tankarna, den själsliga smärtan, lägger sig nog inte så snart till ro.
Idag har det varit ett stort evenemang även i Skandia. Häradshövding Herlitz har efter en c:a 30-årig verksamhet i Skandia nu lämnat sin befattning som verkställande direktör. Hela den väldiga personalen var samlad i styrelserummet för att säga adjö. Den lille, rare gubben höll ett så vackert och rart avskedstal, och tårarna kvävde hans röst, då han till slut sade oss, hur stor plats Skandia och dess personal alltid haft i hans hjärta. Herr Stedt svarade och tackade å hela personalens vägnar, och det var verkligen riktigt gripande att bevittna vår stränga, allvarliga “livchefs” rörelse.
Så talade tillträdande direktören, kort, rakt på sak och innehållsrikt utmärkt! Men säkert är att han nog kommer att föra spiran med hårdare hand än Herltz.
Ikväll är Naemi bjuden till revisorerna så jag sitter här i största ensamhet. Bara jag hade en cigarett, skulle jag må utmärkt. Vet du, det är för väl, att jag inte kan få köpa cigaretter, annars skulle jag nog säkert bli en passionerad rökare.
Men nu måste jag tala om för dig, att Naemi och jag gjort de mest fruktansvärda upptäckter vis-a-vis vårt “Nuckebo”. Kan du tänka, att Naemi sent en kväll, då hon kom in, mötte en skön herre i trappan! En kväll såg jag ett par arm i arm stanna utanför och ta adjö, varefter hon slank in, och en annan gång mötte jag en herre med en stor blombukett i farstun!! Och häromdagen hade jag i hissen sällskap upp med en vilt ögonflirtande herre!! Var skall detta sluta!! Det måtte bli massvräkning.
Men “Nuckebo” är allt “Nuckebo” ändå. Häromkvällen satt jag och spelade just klockan 10, varvid genast hördes en ringning och därute stod en riktig typ med en röd schal omkring sig. “Här får man inte spela efter klockan 10”. Jag blev så “platt” att jag i hastigheten inte fann något spydigt svar.
Egentligen skulle jag nu sy flitigt på en blus, som jag klippte till igår. Men jag kan omöjligen komma mig för. Jag har suttit och övat på Griegs “Per Gynt” i närmare en timma och så måste jag passa på att öva på fiolen, då Naemi är borta. För det låter hemskt, må Du tro. Katzenjammer i högsta grad!