(Oläslig text) höll jag på att á la Friedlander i gamla “Majornas” säga, men jag menar, åter har en vecka, med åtföljande ljuvlig lördag, flytt sin kos.
Och under “loppans veck” (som Ade säger), har det varit ovanligt mycket rolighet. Först och främst har ju Ruts härvaro medfört diverse “orchidéer”. Nästan varje förmiddag hur hon kommit och hämtat mig till “vaktparaden” på min lunchrast, och jag har på ett fint och diplomatiskt sätt fuskat mig till cirka 1 á 1 och en halv timmes lunch, istället för en halvtimmes.
På “vaktparaden” har en av Skandias herrar, som jag inte känner, på det livligaste slängt 25-öresblickar, liksom även åtskilliga andra mer eller mindre till utseendet lindrigt begåvade maskulina individer.
På fredag kväll voro Elsa och Rut och jag på dramaten och såg på “Det var en gång” av Holger Drachmann med musik av Lange Miller, och med Harriet Bosse och Anders de Wahl i huvudrollerna. Det var alldeles bedårande. Vi voro förstås fullkomligt sjuka och hopplöst förälskade i de Wahl alla tre. Han är verkligen kolossalt stilig på scenen.
I eftermiddag är Naemi och Rut hos Petterssons på Norrlandsgatan och jag har tillbragt min tid efter 2 med diverse nyttiga arbeten, tvätt, strykning lagning etc. Och nu sitter jag här och skriver, så det osar om pennan. Måste även, medan jag är i farten, skriva hem.