När man hittar en kort serie bilder på sin mormor, bland annat i London runt 1936, kan man med dagens teknik plötsligt få se henne röra sig, och närheten blir genast mer påtaglig. För mig, som aldrig träffade henne, blir hon för en stund en levande levnadsglad mormor, på väg till något av alla upptåg som man kan läsa om i hennes dagböcker.
Rörliga bilder är oslagbara.Porträttbilderna är från 1935-1937.
