Oscar Wilde föddes i Dublin 1854. I en av stadens parker sitter han som målad staty på en sten, med blicken vänd mot sitt födelsehus. Jag tar en bild. Två år senare står jag framför hans grav som finns på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Även här tar jag en bild.
Efter sin död på Hôtel d’Alsace 1900, begravdes Wilde först i en anonym grav på Bagneaux-kyrkogården. Men 1908 flyttades han till sin nuvarande plats, och 1912 kom gravmonumentet på plats, en sfinx-skulptur av Jacob Epstein. Han skulle jobba vidare på plats.
Monumentet rönte stor uppståndelse, både för sin tidsotypiska stil men framförallt för exponeringen av könsorgan. De måste döljas och det gjordes med hjälp av en presenning och en gendarm som stod på plats intill. En dag när Epstein kom till kyrkogården, hade man till och med lindat in genitalierna i gips, eftersom testiklarna ansågs för stora.
Konstnären ombads att antingen kastrera eller dölja härligheten under ett fikonlöv.
Efter två år under presenning och med en gendarm intill, invigdes monumentet med ett täckande bronsstycke i form av en fjäril. Epstein var rasande och vägrade infinna sig vid avtäckningen.
Den kände poeten och ockultisten Aleister Crowley ledde ceremonin. Några veckor senare gick han tillbaka och plockade bort bronsfjärilen, hängde den runt halsen och sökte upp Epstein med budskapet att hans verk nu visades som det var tänkt.
Fram till 1961 skedde inte mycket mer än att den blottade pungen glänste allt mer av alla besökares smekningar, samtidigt som den övriga statyn åldrades i vanlig oputsad ordning.
Då beslöt sig några äldre brittiska damer för att ta saken i egna händer, och hackade bort allt som de tyckte var oanständigt, helt och hållet. Dagen efter samlades de bortknackade delarna in av kyrkogårdens restaureringsavdelning och användes under många år som brevpress på kontoret.
Någon gång i mitten av 1980-talet började turister att kyssa monumentet, och genom åren överhöljdes monumentet med läppstift, till den grad att det till slut sakta förstördes. Så 2011 rengjordes monumentet av Oscar Wildes efterlevande och man satte upp skyddsglas runtom för att göra det kyssäkta. På graven står en strof:
Men allt är gott, han har nu nått till livets slutstation,
och andras tårar bräddar snart medkänslans spruckna krus.
De utstötta som sörjer jämt, de sörjer honom nu.
