Det här har varit en dag fylld av Boston. Alla mediakanaler direktsänder, man säger till folk att vara hemma, stänger skolor, affärer, stationer flygplatser och har 9 000 poliser ute på gatorna för att leta efter broder nummer två som är misstänkt för bombdådet mot Boston Marathon. Man stänger till och med av alla kommunala transporter.
I Boston har de en tunnelbana som inte liknar något annat. En av linjerna, silverlinjen, har ingen räls, den trafikeras av elektriska trådbussar. Stationerna är inte speciellt enhetliga, en del ser ut som pendeltågsstationer, andra som labyrinter med trappor, gångar, våningar och utrymmen som spretar åt alla håll. Andra stationer ser ut som ett litet franskt torg, fast under tak, med brödförsäljare, folk som springer tvärs över alla spår och musiker som verkar kunna bara en låt. Men den kan dom j-igt bra.
Spårvagnarna, för en del linjer är definitivt en sådan, stannar lite hipp som happ på samma perrong, beroende på vart de ska. Av går man ibland till höger, ibland till vänster, ibland åt båda hållen och en del använder tågen som en extra passage mellan två perronger.
Det verkar fungera perfekt. Men idag är den stängd.