
Vilken pärs. Nordkap må vara långt norr ut, men inte längst. Längst norr ut ligger Knivskjellsodden, en drygt fem timmar lång promenad upp och ner över stock och sten, i två mil. Där borta sticker den ut sin udde, som en Lunnefågel som simmar i havsytan. Och när det regnar småspik och viner nordan, då blir det strapats. Och när man bara har ett par joggingskor, en lätt jacka och en kortarmad T-shirt att sätta på sig, då kan man placera sig i samma båt som de tappra som cyklar sig fram till Nordkap.
Men den som sätter sig i båten måste också ro den i land, så det gjorde vi.

[DDET … Tryck här för att se mer…]

Och väl på plats måste man låsa upp det lilla skåpet, plocka fram en penna och skriva in sig i boken. Vi var de första den här dagen.

[/DDET]
Visst är det något alldeles speciellt med det norra norraste? Vilka underbara bilder ni har tagit!
Jag tycker det är lika roligt varje gång jag ser mamma som en liten röd, grå eller svart prick långt långt fram på varje bild. Det är liksom mamma i ett nötskal, pinnar på i fronten. Väldigt roligt.
Längtar efter er!
Kan ni skriva in mig där också? Jag orkar inte.
😉