Krakow är nog en pärla i det polska halsbandet. Så här över nyår är det bistert kallt, mystiskt grått, med koldoftande parker och insvepta människor som hastar mellan stadens köpcenter så länge de har öppet.
Vi firar orgier i kaffe och bakelser, och tuggar mer besviket i oss våra middagar som för det mesta visar sig se vackrare ut på menyn än i verkligheten.

Men vore vi inte här, skulle vi inte få se ett vandrande ölglas som välkomnande sticker fram en inbjudan till pubvärmen längre ner på gatan.

Eller de torra, genuina gatorna i Kazimierz, där tiden på sina ställen stått stilla och bildat en perfekt kuliss till storfilmen Schindlers list.

Skyltdockorna längs Florianskagatan, som delar gamla stan, tittar ut över torget där mannen med sitt stora rep roar barnen framför den ståtliga Mariakyrkan.

Mariakyrkan har två ingångar, en längst bak för de som vill be, och en ingång för betalande turister längre fram, närmare gud eller i alla fall det ståtliga altaret.