På parkeringen hemmavid står ett magnifikt höstträd. Två dagar om året, kanske tre, lyser det guldgult. Ett år av tre lyser det guldgult mot en blå himmel. Strax innan trädet gulnar ner sig är det sensommar. Strax efter är det gråmulen senhöst med kuslig vinterkänning. Men just nu, i tre dagar, är det stjärnan i höstens skådespel.
Mitt höstträd har prytt tidningsomslag, annonsbilder, bokomslag. I år pryder det bara sig själv – och den här sidan.