Myggor slår man ihjäl. Flugor och knott med. Men vad gör man med måsar som hoovrar strax över huvudet? Nyligen hade jag ett gäng glupska fåglar efter mig. Jag gick bort hundra meter, slängde ut bröd över vattnet, bort från mig. Flera bitar blev det, och ett nytt gäng måsar dök upp, det var väl ett femtital som dessutom började slåss med varann. När jag gick tillbaka var det med massor av måsskrin ringande i öronen, uppblandat med något som antagligen var kraftuttryck. De kom från en man som sålde korv i närheten av där jag nyss hade lämpat av 50 brödtörstande slagsmålsmåsar. Han gillade inte mitt initiativ och ville ge mig stryk. Jag gillade inte måsarna. Dom gillade brödet och var kvar vid vattnet för att kanske få mer. Det gjorde inte mig något, dom får gärna vara i ett vattenbryn, en bit bort. Men jag gjorde en liten omväg när vi gick hem, och jag köpte ingen korv heller fast jag var lite hungrig. Jag köper aldrig korv av gubbar med elaka röster som hotar med stryk.