Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
De allt senare SL-bussarna
SL har infört en nyordning som innebär att man på busshållplatserna kan se när nästa buss kommer. Samma info får man också i SL:s app. Oftast står det inte som på den här bilden, utan det står bussnummer och antal minuter innan nästa buss kommer. När det står...
Efter Gustav 3 död avtog intresset för …
Lite överallt i Hagaparken eller Ulriksdals slottspark, som ligger intill, kan man läsa om olika hus och platser på små informationsskyltar. Det gemensamma är oftast att det någonstans i texten står "Efter Gustav den tredjes död avtog intresset för...". Man slutade...
Blogg 100 är över
I förra veckan var Blogg100 över, och i måndags samlades vi som deltagit för en intressant eftermiddag om bloggandet, nu, då och sen. En del höll hela vägen, andra missade några dagar men framförallt tror jag att vi som var där insåg att det även i fortsättningen...
Speltimme så svetten lackar
Kinect i all ära, men efter att ha slagits med droider och sparkat bollar i mål, är det skönt att chilla lite framför Lego Harry Potter på gammalt konsolvis. Och det är inte alltid som kinect gör som man visar.
Give grandpa an Ingmar Bergman devil
Here`s a rerun. Ingmar Bergmans grandson made him a devil. In 2009 it was sold for 3 000 US dollars, 2 000 Euros or 22 000 Swedish crowns. Why not make your own? here you can download the pattern, put some color on it and sell it. Enjoy. När Ingmar Bergmans saker...
Hildas komihåglapp
Nu har jag fått ett nytt rättesnöre i livet. Det är Hilda som bistått med några komihågregler. Jag sätter upp dem på kylskåpet.
Nära ögat sa dvärgen
Suck. Jag borde skriva något. Nu när #blogg100 är över. Men tanken når inte ner till tangentbordet, utan fingrarna löper själva och åstadkommer helt ovidkommande krumbukter. Jag har skrivit böcker som ingen läser jag har tagit bilder som ingen ser jag bakar bullar som...
En söndag i Hagaparken
Vitsippsbacke, unika skyltar och rådjur som är lagom skygga. Hagaparken lever upp inför sommaren. De gröna sluttningarna tas i besittning av fikande familjer, grusbanorna har öppnat för tennisträning och en del glasskiosker har öppnat, men inte alla. Det är härligt...
Solna station kluddar igen när Springsteen spelar
Här var det öronproppar. Gula eller gröna. Undrar om man tjänar bra på att sälja dem? Och där var det biljetter, men det är alltid oklart om de vill köpa eller om de säljer, och om man får köpa eller sälja. Och hur vet jag att de är äkta? Solna station kluddrar igen...
Alla är på väg till Bruce Springsteen
Alla gator mellan Solna centrum och Friends Arena blir som små myrstigar när det är ett evenemang på gång. Ikväll är det Bruce Springsteen förstås, och publiken är lite äldre. Undrar om det finns någon arena någon annanstans i världen som är så svårnådd som Friends...
Råsunda bakom planket
Och där, bakom det höga blå planket, försvinner gamla Råsunda bit för bit. Sträcker man sig riktigt långt så kan man ta en bild över huvudet och se vad som finns kvar.
Jag var först med sista #blogg100 inlägget
Så. Då gick vi i mål! 100 blogginlägg på 100 dagar. Och visserligen är det ingen tävling, men jag känner ändå en viss tillfredsställelse över att vara den som blev färdig först. Nu har ni andra hela dygnet på er att knyta ihop säcken. För mig ska det här bli en...
