Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Mormors dagböcker tar form.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
Farmors nedvikta del 12
Pär Lagerkvist Den lyckliges väg Min kärleks skygga fågel törs inte söka sitt bo ej dina varma små händer, ej ro, ej ro. Den kretsar i morgonrymden, över dig, högt över dig. Ej stiger ett skri ur dess strupe från mig, från mig. Ej är dina händers rede så varmt som...
Farmors nedvikta del 11
Geneve 12 maj 1932 Kära lilla vildanden. Tack älskling för hjälpen. Den kom som från Gud. Med stort G. Jag var pank och fågelfri, och pingsten närmade sig med sjumilasteg. Men till det undersköna Italien bär det ingalunda iväg denna gången. . . . . . . I Schweiz är ju...
Farmors nedvikta del 10
Geneve 4 maj 1932 Kära lilla vildanden! Tack för alla hälsningar och kyssar och allt. Roligt att åter känna igen dig, sådan jag helst vill se dig. God och glad och generös, fylld av mod och tro och fägring. God fortsättning. Och förlåt min tystnad. Det beror ingalunda...
Farmors nedvikta del 9
Geneve 25 april 1932 Kära lilla vildanden! Tack för dina brev. Hör du lilla stumpan, du vet att det finns någonting som heter kvadraten på avståndet. Du ska tänka på det när du är sorgsen och samtidigt skriver till lilla Bertil-barnet. Det faller som tunga blyklumpar...
Farmors nedvikta del 8
Pär Lagerkvist Ångest Dina ögon äro så bara, Fryser du inte om dem? Så kall och hård är världen, Du skall inte se på den! Dina ögon äro så bara, Se in i min själ med dem. O källor, djupa och klara, Två människors ensliga hem.
Farmors nedvikta del 7
Lund långfredagen Kära lilla vildanden. Den här gången gör du mig verkligen ledsen uppriven och modfälld. Ditt brev är ju rena hudlösheten (läs nu bara inte hutlöshet är du snäll!). Allt som kan bidraga att göra dig sorgsen och förtvivlad har du ju med en sjuklig...
Farmors nedvikta del 6
Pär Lagerqvist Ångest Runt omkring mig ligger evigheten, Runt omkring mig tiger du, o Gud Vad är stort och tomt som evigheten, Vad är tyst, förtegat såsom du, o Gud? Runt omkring mig ljusa ödemarker, Höljda i en himmelsk tstjärneskrud. Vem är du som bor i ödemarken?...
Farmors nedvikta del 5
För oss berättade farmor om den dagen, att när hon kom till kyrkan så fanns där en stor dörr som måste öppnas för att man skulle komma in till trapporna som ledde upp till tornet. Dörren var låst, men i nyckelhålet satt en grov nyckel. När farmor vred om nyckeln för...
Farmors nedvikta del 4
När vi åter möter Judit är det sensommar 1926. Judit går med magen i vädret, fast inte stolt, utan med den skam som samhället la på flickor vid den tiden. Herman förnekade inte sitt barn, långt därifrån, han älskade barn - åtta stycken hade han ditills - och han var...
Farmors nedvikta del 3
Judit sprang nerför gatan mot Caroli kyrka. Hon var lite sen och tänkte med bultande hjärta - bara han inte gått, bara han inte gått! Det var december månad 1925, det var runt Lucia. Kanske var det rentav på Judits födelsedag, 10 december. Det var bara två timmar kvar...
Farmors nedvikta del 2
När den sista tonen från orgeln klingade ut i Caroli kyrka, satt kantorn Herman Åkerberg kvar med handen på klaviaturen. Människorna därnere i kyrkosalen började röra på sig, någon tittade upp på Herman och nickade, men han såg det inte. Den här dagen var hans tankar...
Farmors nedvikta del 1
Jag och min syster Åsa tänkte berätta vår farmors historia för er, som en hyllning till henne och till alla kvinnor som överlevde, om än knappt, i en hårt patriarkalisk värld. Vi berättar gärna om kvinnor, starka som pansarvagnar, som trots tidens och samhällets tryck...