Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Mormors dagböcker tar form.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
Prylhörnan: Julsleven mitt i sommaren
Den lilla julsleven med kulan i handtaget poppar upp så här lite off season, som ur intet. Den är garanterat oanvänd i decennier, för vad ska man ha den till? Men ändå finns den. Jag tror att den brukar ligga lite sporadiskt bredvid nötskålen de jular som vi hittar...
Sik var det här
Efter kommersen i Haparanda, som söndagen till trots stod i full blom, så var det skönt att ta vägen norrut och stanna till vid Kukkolaforsen för en liten siktallrik. Den nyfångade siken går att få på alla de sätt, men själv tycker jag den rökta är godast. Och ute på...
Nu är det åskan som styr mörkret runt midnatt
Här i Muonio i norra Finland är det inte solen som styr mörkret under sommaren. Den bara lyser. Mörkret får lita till andra krafter, som till exempel ett sju helvetes åskväder som förblindar hela naturen, skapar en ogenomtränglig vattenmur och fjärmar solen till den...
Dubbeltydiga skulpturer
På stora torget i Skellefteå står de här konstverken. Troligen föreställer de en svan, en delfin och en reslig späckhuggare. Eller?
Prylhörnan: Den vackra kniven
Zebraskinn i fodralet. Ett handtag av ben. Vackert utformat blad med graverad bild på noshörning och elefant. Gissa om den här kniven var en favorit när den köptes i Nairobi 1963, i en butik på gatan utanför New Stanley hotell! Jag var bara elva år när jag fick den,...
Prylhörnan: De vassa knivarnas inlägg
Det här är en Danakilkniv. Eller snarare, ett Danakilsvärd. Jag köpte det i Danakilöknen av en kille vi träffade på längs vägen, i mitten på sextitalet. Historien säger att ingen ung man fick äga en sådan kniv, förrän han gjort sig förtjänt av det, genom att dräpa ett...
Prylhörnan: Att tända på en japan
En del tänder på tändare, speciellt numera när det är Bic plaströr som gäller. Jag kommer ihåg min första Ronson, den lilla mörkblå som jag hade i lumpen och använde för att tända min pipa. Tändaren användes inte bara för att få eld på tobaken, den användes också för...
Att flytta är att lämna
Att flytta är inte bara att ta med sig allt man äger, i papperskassar och kartonger. Det är minst lika mycket att inte ta med sig allt man äger, och förpassa papperskassar och kartonger till något annat ställe. I vårt fall blev det tippen och myrorna. Konsten att...
Prylhörnan: Hejdå, min elefant
Så var det dags. Elefanten som jag vann på Barnens dag på femtitalet, i augusti 1958, den grå elefanten som funnits med mig i alla år, den sista av sitt slag, finner sin sista plats. I många år har jag argumenterat för att den ska få finnas kvar, men nu räckte inte...
Prylhörnan: En tändare från Korea
Afghanistan är inte det första landet där svensk militär trupp befinner sig i skottlinjen, och antagligen inte det sista heller. Här är en tändare från tiden då tändare var accessoarer och inte fåniga små färdigfyllda plasttuber, 1955 närmare bestämt. Då var det Korea...
Prylhörnan: Ett smycke man mördat för
Det här halssmycket har burits av drottningar och kejsarinnor. Det har hängt runt halsen på primadonnor. Män har mördat för att komma åt dyrgripen, länder har gått i krig för att ta tillbaka klenoden. Smycket har använts som betalningsmedel, amulett och som...
Prylhörnan: En ren ljusstake
Här är en vacker ljusstake som stått i vår bokhylla ett tag. Det är en ren, eller en hjort, som har ett ljus på ryggen, och fast ljuset ser nerbrunnet ut har jag inget minne att jag någonsin sett det brinna. När höstmörkret kommer kanske jag tänder ljuset bara för att...