Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
Grattis Thomas
Full fart när Thomas fyller 40. Har väl aldrig sett ett så dignande kakbord med massor av sorter. Det var nog bara jag som klarade alla sorter och dessutom en extra chokladbiskvi. Men jag har många decenniers träning. Klart godkänt, Thomas.
Prylhörnan: En silverkanna med charm
Handtaget är av trä och ihoplagat med ståltråd. Den är bucklig, kannan, bucklig och ser välanvänd ut. Men det var förr, de senaste 40 åren har den inte jobbat särskilt hårt. Alla märken, skador och repor är från ett tidigare liv, där den antagligen fått göra skäl för...
Prylhörnan: Till takten av en Kalebass
En kalebass maracas som har hållt takten kring en lägereld vid Lake Shialla. Medan hyenorna rotade i gårdagens soppåse, gick jakten i flodbädden på kattfiskarna som skulle bli kvällens middag. I väntan på att glöden värmde folien som omslöt de fileade fiskarna, och i...
Prylhörnan: En doftande pärlflaska
Som de flesta burkar och flaskor så har den här flaskan också en doft kvar, en doft av det förgångna som lyckats ta sig till framtiden. Den pärl- och snäcksmyckade lilla glasflaskan doftar obestämt, varken vackert, lockande eller påträngande. Det är bara en doft, en...
Prylhörnan: En klämtande glasklocka
Det finns många klockor i nostalgisamlingarna. Rejäla grejer som låter flera mil. Och så den här, i glas, som klingar så sprött som aldrig något och som ger känslan av att spricka sönder vid minsta rörelse. Men det är säkert en chimär, för än plingar klockan, helt...
Prylhörnan: Speldosa i smyckeskrin
Det låter så vackert när man öppnar locket. Spanskt skulle jag vilja säga. Men det var länge sedan någon skruvade upp spelverket, ännu längre sedan det fanns några smycken i lådan och ingen minns längre var, eller om, den prydde någon hylla.
Prylhörnan: Afrikamasken i lådan
Masken i trä har fortfarande doften från 60-talet kvar. En expert skulle säkert kunna säga exakt vilket träslag det är, vilket land den kommer från, vilken stad och vem som karvat fram uttrycket i ansiktet. Mombasa är min enda ledtråd. Finns även i svart, längst ner i...
Prylhörnan: Kinesisk datumsnurra
Det man gör med datorer idag kunde man faktiskt göra förr också, och lika snabbt gick det. Skillnaden är väl mest att nu finns det mesta inom räckhåll för tangentbordet, förr fanns det på hyllor, i lådor och i arkiv. Den här snurran håller några år till, den gjordes...
Prylhörnan: Det lilla glaset med guldglans
Den lilla vasen är gjord av något som ser ut som guldpläterat glas, knappt genomskinligt. Den stod, utan någon som helst uppgift i min mening, länge på en liten vägghylla hemma hos min mamma. Hon brukade titta på den. Hon ba: "Oh vad jag tycker om den här lilla...
Vide siktad
Nu har viden vaknat runt Råstasjön. Den sover inte längre, alltså är vintern inte mer. Inbillar jag mig. Nu väntar jag bara på björk och ljung och rosor och allt det där andra i visan. Nu är det fritt fram.
Prylhörnan: Marockokannan
När jag nyligen var i Dubai såg jag ett helt gäng med kannor utanför ett beduintält. Det kändes hemtamt på något sätt och mycket riktigt, väl hemma fann jag den här i en låda. Den är köpt i Marocko och jag har aldrig vetat riktigt vad den ska användas till. Men nu vet...
Prylhörnan: ljussläckare från Indien
Den här ska släcka ljuset. Det har den aldrig fått göra. Den har inte fått göra någonting någon gång.


