Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.

Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.

Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.

Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.

Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok

Bloggen – fem år senare

Min blogg fyllde fem år i veckan som gick. 2182 inlägg. 3160 bilder. Så här började det den 10 mars 2006. Kan en blogg vara ett bra ställe att publicera sig på? Jag har inte ens ställt mig den frågan. Jag gör detta bara för att alla andra gör det. Det kanske är kul?!...

read more...

Prylhörnan: Japansk trätavla

I dessa Japandagar, med alla olycksrapporter, har jag passat på att ta fram en 50 år gammal trätavla som ändå känns lite hoppfull. Det brukar sägas att en olycka sällan kommer ensam, och i Japan stämmer det. Vilken sorg, vilka öden de människorna tvingas leva...

read more...
Anslagstavlan skulle lätt bli en bok

Anslagstavlan skulle lätt bli en bok

Av allt att döma finns det mycket att göra i omgivningarna. Jag har ibland tänkt tanken att det finns en hel bok oskriven på en sån här gammal anslagstavla. Och medan anslagstavlans signaturmelodi ekar i mitt huvud, (dam dam damtidam dam tidam dam dam tidam osv) så...

read more...

Ett slag för sociala media

Så här gick det till. Jag står vid busshållplatsen på Odenplan, bussen kommer om 8 minuter. I hörnet upp mot kyrkan vrålar en tjej medan hon går över gatan. Hon går bort från den plats där jag står, så jag tittar ner i min Iphone och tänker att jag ska lägga ut en...

read more...

Prylhörnan: Vaserna tar och blir över

Artesania Communitat Valencia. Denna produkt är ett genuint hantverk ifrån Valenciaområdet i Spanien. Närmare bestämt från Campello i Alicante. Och numrerad är den också, nr 232501. Vaser finns det alltid för mycket av när de står i skåpen, och alltid för lite av när...

read more...

Prylhörnan: Stakar till max

Det känns som nostalgilådan slår rekord i stakar som aldrig används. Här är ett urval som var uppe och vände, innan de försvann till stadsmissionen. Det mest mystiska är att när man väl behöver en, då finns det ingen. Det är samma problem som med vaser. De finns i...

read more...

Var god vänta här med erbarmlig musik

Har du ingenting att göra? Väntar du att något ska hända? Vill du ha något att göra medan du sitter där och väntar på att något ska hända? Då, varsågod, här får du 45 sekunders väntakö.Ett typiskt väntaljud med spräcklig obestämbar pausmusik, endast avbruten av sexig...

read more...

Hötorget blues

Det är en vacker dag. Hötorgets duvor sitter som vanligt på Orfeusgruppens huvuden framför det blå konserthuset, huttrande i skuggan och kuttrande när solen tittade fram. Här på Hötorget har jag genom åren i princip trampat varje sten, gått åt alla håll. Här fanns...

read more...
Plastsockan är vår tids galosch

Plastsockan är vår tids galosch

En av livets gåtor är de blå plastsockorna som man måste dra av och på sig i tid och otid. Vår tids galoscher. De har en kuslig förmåga att inte hamna där de ska. Antingen sitter de kvar på fötterna, eller så hamnar de använda plastsockorna i "nya plastsockelådan",...

read more...
Sopluckor är en vacker syn

Sopluckor är en vacker syn

Visst är det en vacker syn, en syn från det förgångna. Ett sopnedkast, och det fungerar! Man behöver inte klä på sig vinteroverallen och snöskorna, man behöver inte traska 100 meter med 15 olika påsar genom höga snödrivor, man tassar bara ut med räkskalen direkt efter...

read more...

Vasa i ny vinkel

Så här ska en kung se ut, bred och mäktig brer han ut sig framför undersåtarna. Gustav Vasa sitter staty på Nordiska museet, och jag har sett honom där i alla år. Men det var först i år som jag hamnade bakom hans nacke och la märke till den nya vinkeln. Tänk att det...

read more...
Loa i blickpunkten

Loa i blickpunkten

Loa är van att posera. Oftast smäller han av ett leende i precis rätt sekund, med rätt distans till fotograf och kamera. Men när t-banan rullar in på perrongen så glömmer till och med Loa fokus en bråkdel av en sekund. Men vad gör det, fotogenique så det räcker...

read more...