Från det att min mormor Judit var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.
Tanken var att jag varje dag under 2020 lägger ut vad som hände min mormor samma dag, fast för 100-108 år sedan. Men sedan har jag tänkt om lite, och nu lägger jag ut alla texterna kronologiskt, så fort det hinns med. Det är länge sedan, man kan tro att allt var annorlunda. Men det är snarare så att det är mer som är samma, än som skiljer.
Den första delen handlar om åren 1912 till 1920, och den får heta Mormor och kärleken, för att kärleken är evig och alltid lika aktuell.
Härnedan finns lite om vad som hände innan 1912, om Judits födsel, hennes mamma och pappa samt flyttarna till Karlstad och senare Göteborg. Minst en dagbok har försvunnit, första halvåret 1913. Men vi letar. Och kanske hittar vi då också berättelsen från skolresan till Dalarna 1912, och hur det gick med flirten med Bertil.
Mormors dagböcker tar form.
Små ledtrådar som dyker upp i kölvattnet av min mormors dagbok
Kom ketchup så går vi
Tänk att bara för att man tar dom här runda röda kvistiga bollarna och mosar ner dem i en burk eller tetrapak, blir priset mer än halverat.
Sandlådekul i väntan på nya vårflugan
Den riktiga våren är inte här förrän kulorna kommer fram, hopprepen rullas ut och skorna åker av vid sidan om sandlådan. Och snart vet vi vad årets fluga blir, arvtagaren till hoppband, hularingar, jojo, jongleringsbollar och hoppstyltor.
Rock on.
Ett turnummer behöver vi alla
På något sätt känns det tryggt att få ett turnummer när man står i kön inför en provtagning. Då vet jag att allt kommer att gå rätt till, att jag inte kommer att ha otur och att proverna kommer att visa att allt är helt ok.
Utomhuslek är ingen lek
Så här kan det se ut när pedagogerna ska ut och leka spontanlek med barnen på en förskola i Solna. Ska det bli riktigt spontant måste det vara finplanerat.
Vi behöver mer konsumentmakt i samhället
Det är dags att vi som konsumenter tar tillbaka vår rätt och använder den makt vi faktiskt har. Som detta med verkstäder till exempel. Det enda man kan göra numera är att klaga. Så här. I 23 dagar har jag varit av med bilen för en lackering höger fram, en...
Körsbärsblom det nya skära
Inget riktigt torg utan körsbärsblom numera. De här träden finns i Hammarby Sjöstad, där spårvagnen stannar vid Luma.
Vårens färg är gul, Forsythiagul
Det kan väl egentligen inte bli gulare än så här. Forsythia. En del säger att vårens färg är grön, men gul känns mer vårigt. Tussilago, maskrosor, gullvivor, påskliljor.
Kosläpp på Björksättra
Kosläpp har blivit big business. På Björksättra gård var det stort släpp i helgen, med gratis mjölk, bullar och abonnerade bussar som gick i skytteltrafik för alla som var intresserade. Korna släppte loss rejält, hoppade, skuttade, rusade och råmade, och man förstod...
Mitt kontor för två dagar
I två dagar testar jag kontor i Sjöstaden. Utsikten är inspirerande. Kontoret är vitt fräscht och kreativt. Kaffet är varmt. Det finns en mumsmumsknapp på väggen, men tyvärr verkar det som om mumsmumsarna tagit slut. Jag och Lisa testade och vi hann med både...
Operan vid Grandhotel
Ännu ett lite nyare vykort, denna gång från sent 1970-tal. Det skulle inte kunna tas idag, eftersom det är otroligt stökigt på platsen, för att inte säga direkt fult, med byggbaracker och oordnad trafik. Men när det gamla vykortet skymmer det nya kaoset, då blir det...
När lillen fick leka
Här står det lilla lilla lilla släpet bredvid de stora stora stora, och fast hen var så liten liten så fick hen vara med och leka med de stora stora. De såg ut att kunna sluka lillsläpet flera gånger om. Men det gjorde de inte.