by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Klockan 8.30 förmiddagen. Som sagt voro herrar Jansson och Andreasson här igår, och vi hade det verkligen riktigt trevligt. Naemi var också bjuden, och hon tyckte säkert, att de båda “skandisterna” voro trevliga. Då de vid halv 7-tiden uppenbarade sig,...
by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Ack, ett sådant festande det har varit den sista veckan. Jag har haft så mycket roligt, att jag knappt hunnit längta tillbaka till Värmland, och innerligt väl är ju det. På måndag tänkte jag förstås att gå och lägga mig riktigt tidigt, men så kom Naemi och Eric upp,...
by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Jag kan inte fatta det. Att jag nu är här igen. Att jag har lämnat det ljuvliga Värmland för att återvända – ja vem vet, när?! Oh, när jag nu tänker på baden vid Mörtesten, på solglittret över vågorna och de grönskande stränderna, på månstrimman, som blänkte...
by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Nu sitter jag i “Verners hage” och skriver. Det är en sådan härlig solskensdag. Så lugnt och stilla. Det brusar endast sakta i de vitstammiga björkarnas kronor. Solstrålarna dallra över marken, och himlen lyser så intensivt blå mellan lövverket. Det är...
by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Det är förskräckligt vad tiden går fort. Nu har jag bara tre dagar kvar att vara här!! Vad skall man göra, för att kunna hejda tiden? På måndag var det härligt, strålande väder och jag njöt i fulla drag. Vi voro och badade förstås och plockade bär o.s.v. Förresten är...
by Anders | Mar 7, 2020 | 1917, mormors dagbok
Verkligen! Ja, verkligen har jag nått mina längtansfulla drömmars mål och sitter nu i den gamla kära “kammaren” i Sulvik och skriver. Bredvid bordet sitter mamma och småpratar (det känns så lugnt och tryggt). Från kammaren därnere hörs Axel knäppa på...
